Hon försöker få lägenheten att efterlikna hennes insida. Släcker alla lampor och tänder några ljus. Am, Em, C, spelar hon på gitarren för att det klingar likt hennes hjärtslag. Hon har funderat på att ta bort de stora, tunga kuddarna i soffan, lägga sig och lägga dem över henne. Försvinna. Bli en del av någonting annat. Känna dem trycka ner henne. Kuddarna är känslorna.
”Vem är du och vad gör du här?”
”Jag vill trycka dina revben mot min hud.”
Hennes händer darrar. Hon tänker på hur hans gjorde det inne på bokaffären i vintras. Sedan dess har hon inte kunnat sluta undra om det var för att han frös, eller för att hans hjärta skälvde. Men något sådant har hon aldrig vågat fråga. Hon är rädd för svar.