verkar ha glömt hur man gör när man bara vill ge upp. jag släpper efter och ser hur allting glider lite längre bort. jag hade lärt mig hur man reste sig, stod rakt och hur man sträckte på sig. nu låter jag slagen kännas och knäna vikas. jag måste minnas hur man står kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar