då

ibland undrade jag om du ställde dig på en stol; tittade ned på mig och såg mitt liv som någon sorts digital karta framför dig. om du stod där och log; åt mig, för dig; och suckade lättsamt medan du enkelt formade dina starka händer och plockade upp precis vad du ville från den där kartan; framförallt personer. (framför allt de jag kände mest för)